tisdag 22 april 2008

Kast med stora kanslor

Hittills har allting har varit sa sol. Som om jag bodde i en kupol som det snoar i nar den skakas, fast istallet for snoflingor har det varit massa sma solar som yrt runt mig.
Solkatt
Solkyss
Sollycka
Solkarlek
Sollandskap

Sa aker vi till hans mamma och har finns det ingenting som ar soligt. Nedlagda fabriker, fallfardiga hus, stangda butiker, knarkogon pa gatorna. Allt han berattat om hur det kan vara att ata vitt brod med sylt tre ganger om dagen i flera veckor for det ar det enda de har rad med, om att komma hem fran skolan och sitta i morkret tills det ar laggdags for att ingen betalat elrakningen. Och Js kusins ord om att jag skulle till Krigarens sjal varlden fast lite varre innan vi akte. Och det regnar ute och jag ar glad att vi kan stanna inne och kolla dvds hela dagarna sa att jag slipper se allt det som finns dar utanfor.

Han vill visa mig nagot. Stannar vid en ang, fast det blaser som pa en engelsk hed. Tar mig i handen och drar mig med sig. En kyrkogard. Hans slakts kyrkogard. Manga gravar ar bara tackta med jord och har handtextade hemmagjorda skyltar, du vet inga pengar sager han. Jag grater. Han berattar sma historier om alla. Sen kommer vi till det han aldrig velat prata om, hans lillebrors grav. Och berattelsen om en tioaring som hittats hangd i garaget. For det var bara pa lek, visst var det bara pa lek? Ingen tioaring vill val do? Jag grater. Vi gar vidare till hans familjs marae (ung. motesplats)och han berattar om den tre dagar langa begravningen som holls har. Och jag grater mer. Han ser pa mig med allvarsogonen och kramar mig onthart.

Nu ska jag visa dig nagot annat sager han. Det borjar osregna sa att vindrutetorkarna inte hinner med. Han satter pa gladmusik och pussar pa tararna som inte vill sluta komma. Vi hamnar pa en hoppig avtagsvag. Helt plotsligt stannar han och sager att vi ska bada. Hit kommer ingen sager han och skrattar. Vi springer nakna i det iskalla regnet in i bushskogen och i an som ar kokande het. Men nagon kommer nog dit for i den lilla grotta dar vi gommer oss for regnet brinner nagra varmeljus. Och jag skriker ett lyckovarskrik fast det egentligen ar ett hostskrik har.

måndag 14 april 2008

Ja. Svaret ar ja.

Mina ord sitter verkligen fast inuti just nu. Mamma och pappa och vanner undrar om jag lamnat jordeskorpan. Varfor kommer inga mail? Tre mail har jag sammanlagt skickat sen jag kom hit. Jag har lycka som inte gar att beskriva genom tangentbord. Och beslut som jag inte vagar beratta om. Inte for dem, vannerna och familjen. Att jag har bestamt mig nu, att min framtid blir har och inte dar hos dem.