Arbetslös om två veckor?

Orkar ej gå in på detaljer om allt som hänt på min arbetsplats det senaste fem månaderna. Men det har varit jättejättejobbig stämning och extrem arbetsbelastning och underbemanning. Plus att i tio månader har jag börjat jobba klockan 04.00 eller 04.30, hängt med min unge, lagat mat, städat, lekt med min unge, badat och lagt min unge, somnat själv. Inte träffat min man på hela veckorna.

De senaste tre månaderna har jag varit så trött och energilös. Inte gråtit och känt mig förtvivlad. Men känt mig cirka likgiltig inför allt. Oengagerad i mig själv, mitt förhållande, min framtid och tidvis även i mitt barn. Så igår sa jag upp mig från jobbet.

Det är ju inte alla som har den lyxen att de kan göra det hur som helst. Det förstår jag ju. Såklart letar jag nytt jobb. Och vill ha nytt jobb! Har sedan helgen hunnit söka massa intressanta tjänster. Men det gör inget om jag får någon månad eller två att komma ikapp mig själv lite. Sova, träna, äta bra, fixa i ordning i nya hemmet. Umgås med min man på ett normalt vardagssätt! Ta ett djupt andetag, fokusera på vad jag verkligen vill och satsa på det. Och sedan slutföra det. Bli lite mer självhjälpsaktig. (ok kanske inte)

Jag känner i alla fall att den där klassiska tyngden lyfts från mina axlar.

Jag firade just med att boka in en halvdag på spa. Bra sätt att fira att jag snart inte får någon lön längre.

Förändring är bra

Vi ska flytta. Jag vill grina lite när jag tänker på hur mycket jag kommer att sakna radhuset vid havet. Men det braiga är att hyran är nästan hälften mot vad vi betalar nu. Och att om jag opererar bort ett höftben och halva rumpan, då kan jag nog sitta i fönstret i vardagsrummet och läsa. Och det har jag alltid velat göra. Och, och, och man kan se havet från fönstret. Bara att det inte ligger på andra sidan gatan. Det är mer kategorin gammalt och charmigt än nyrenoverat och praktiskt som där vi bor nu. Det kommer nog att bli jättebra faktiskt. Att flytta är ju cirka det allra tråkigaste som finns men sen blir det bra. Ordning på torpet osv. Plus finns ingen förvaring så vi måste slänga/sälja och leva asketiskt. Gillar leva asketiskt.

Nu ska jag bara hitta ett nytt jobb. Bli med barn (omg jag har bokat akupunktur i den fåfänga förhoppningen att det ska hjälpa min ohjälpsamma kropp på traven, jag är sjukligt rädd för sprutor/nålar/smärta så det känns ju rätt läskigt). Och sen ba top of the world igen.

Känner mig hemskt nere, surig, besviken och mer än en smula dramatisk i dag.

Så mycket att inte ens choklad hjälper.

Allt går om man vill

Veckans lattjolajbans upptäckt. Det går att få vattenkoppor mer än en gång. Det visste ni inte va?

/mvh Prickigkorven the child formerly known as Trollet

Ingen av de trettiotvå klänningarna jag redan har är det minsta rätt

Jag vill köpa en helt fantastisk klänning till en flashig fest jag ska på nästa månad. Där kommer det finnas en massa kändisar. Och sånt gillar ju jag. Planerar att genera J dömycket genom att gå fram till diverse micket berömt folk och be om att bli fotad med och så. Kanske skrika I have to have a photo of you and me for my blog. (obs ljug, det ska jag inte göra.) Och då måste jag ju vara snygg. Alltså jag ska inte vara filmpremiärsnygg men det ska ändå vara snyggare/flottare än en middag-och-drink-på-stan-en-lördag-klänning tänker jag mig. Eftersom de enda kläderna i det här landet som är snygga kostar en månadslön eller så tänker jag mig att jag ska försöka mig på att beställa något på the big bad internetz. Jag har fantastiskt nog aldrig köpt kläder på nätet. Konstigt va. Och cirka den enda sidan jag vet är asos. Kan någon tipsa om något annat?

Min stil är typ absolut ej sexigt eller kortkort. Gillar fina skärningar och någon lite rolig detalj. Eller ett crazy mönster. Fast ja, ja tips om bra sidor var det. Tänker att det nog är bäst att beställa två klänningar ifall en är ful på osv. osv. Kanske båda är fula.

Det är rätt pinsamt att jag har ett så stillsamt liv i vanliga fall att jag är så här helt onormalt peppad på en fest tre veckor i förväg. Men hallå vi ska ha barnvakt och sova på hotell och hela baletten. Så väldigt peppad.

Åh herre jag måste nog faktiskt köpa ett par nya skor också som är liksom vinterfestliga. Synd. Verkligen.

Tur ändå att ingen annan på mitt jobb är professionell heller

I dag betedde jag mig helt genant. Jag börjar med att ursäkta mig med att jag är en hemskt blödig typ. Och att det är typ katastrofstämning på mitt jobb och folk säger upp sig på löpande band/gråter på jobbet/skriker på varandra/svär. Därför är det rätt jobbigt att vara där rent psykiskt. Balanserar lite på en avgrund när jag är där.

Eftersom butiken jag jobbar i ligger i en flygplats är det inte ovanligt att jag blir lite tårögd när folk kommer in för att köpa en bok och berättar att de är på väg för att träffa sitt barnbarn för första gången/ska hämta sitt adoptivbarn/är på väg till sin makes dödsbädd/ska hälsa på sin mormor som har somnat för alltid och åkt till himlen och därför ska de bara hälsa på mormorns kropp. Det sista var det en femåring som sa.

I dag var det en tjej som såg så genomledsen ut att jag var tvungen att fråga hur det egentligen stod till. Till svar fick jag vattenspridartårar och snyft. Och sen hickade hon ur sig sin kärlekshistoria. Om hur hon var på väg hem till USA igen och att hennes fästman bor på Nya Zeeland. Och de har pendlat till varandra i två år och ses inte förrän till julen igen. Och sen ska de göra en plan. Varenda flygplatsfarväl, varje veckan, månad och halvår isär från den där tiden, som kändes så avlägsen så fort den var över, distansförhållandetiden, förnimmelsen av allt det klappade till mig i ansiktet.  Och jag tyckte så fruktansvärt synd om henne, kände hennes längtan, den där ständigt närvarande som krafsar i bröstet oavbrutet när man är världshav ifrån varandra. Från den enda människan på jorden som man behöver.

Så jag började med gråta. Alltså verkligen fulgråta. Sen skämdes jag för att jag var så konstig och ba förlåt förlåt lycka till och köp den boken den är skitbra hejdå hejdå. Och tänkte att jag måste krama min man jättehårt i kväll. Inte glömma att uppskatta att vi är här tillsammans.

Funderingar

Det är intressant att ha sitt barn på en förskola som är helt annorlunda mot vad jag själv är uppvuxen med. Trollet går ju på ett Kohanga reo. Först och främst var ju vår tanke att vi ville ge henne möjligheten att prata maori/te reo flytande eftersom J inte kan ge henne det. Men en lika stor del av den utbildning de tar del av är vad som kallas tikanga, lite svårt för mig att översätta, men det innebär att allt som sker där gör det enligt "the maori way of living". Och vad mycket vi som föräldrar har lärt oss!

Men ibland kan jag ju känna mig mer än lovligt svensk. Den här veckan har en av lärarnas farmor gått bort och då han jobbat där kortare än sex månader har han inte rätt till betald ledighet. Som förskola räknas vi som en whanau(familj), där alla barn, föräldrar och personal är del av den familjen. Då tar man hand om sin familj och då är det tikanga att vi alla ger en koha(en gåva) till honom för att täcka upp för förlorad inkomst. Det har jag såklart inget emot att göra. Detta skulle såklart aldrig hända på ett svenskt dagis men skulle det göra det så tänker jag mer att det skulle gå ut ett email där föräldrarna blev uppmanade att betala exakt lika mycket. Här handlar det mer om att man ska ge efter förmåga. Och då känner jag mig jättesvensk och tycker att det är svårt och vill inte verka snål eller skrytigt givmild. Okej, det var lite pinsamt att erkänna.

Apropå svensk så vill undrar jag lite hur jag också ska få min unge att växa upp och känna sig svensk. Språket ger jag henne såklart. Språket är som inristat i alla mina gener. Finns ingen chans oavsett hur länge jag bor här att mitt modersmål inte är mitt första språk. Att jag skulle prata med mitt barn på engelska. Men annars. Jag är inte en sådan som är traditionsknarkare och gillar inte direkt att fira högtider speciellt mycket. Och det är väl egentligen inte det som är svenskt, hur vi firar påsk, jul, lucia och midsommar. Det är traditioner. Men vad är svenskt? Blir det lite rasbiologiskt om jag förklarar för mitt barn att hon måste gilla fredagsmys, heminredning och parmiddagar? Och vara lite konflikträdd. Men allvarligt så tycker jag att svenskar älskar att hata på sig själva. Svenskar är så tråkiga och inbundna osv osv. Men är vi inte alla bara människor. En del är tråkiga, en del hemskt roliga, en del givmilda. Men en gnutta sanning kanske finns i vissa stereotyper. Men jag vill faktiskt att mitt barn ska känna stolthet över sitt ursprung, över att hon är svensk, maori och såklart också nyzeeländska.

Strunt the samma. I morgon ska jag iaf tvinga mitt barn att vara med i ett svenskt luciatåg. Det är vinter här nu, så det är lika med lucia. Uppenbarligen. Lite svårt att hitta ett lucialinne i Nya Zeeland. Så jag tänker vit kort klänning och julgransglitter om jag kan hitta lådan med julpynt. Och hon ska få äta lussebullar med. Ska bli fint ändå.

Fast det är ju bra när de trivs

Fredagar är den dagen vi har möjlighet att lämna Trollet sent på dagis. I dag ville jag läsa böcker och äta lyxfrukost i flera timmar med henne. Trollet tänkte mer att det var kul att lägga sig på golvet och skrika jag vill åka till kohanga nuuuuuu!

Those days are long gone

Blir lite nostalgisk över spädistiden nu när min bästis precis blivit mamma. Och får panik över att de enda bilder som finns kvar från Trollets tid som alldeles ny är de som jag eller någon annan lagt upp på Facebook. På den här bilden har det gått mindre än en vecka sedan jag och Trollet träffades för första gången. Och jag är ute och lunchar och ser ut som ett mammaproffs som lite nonchalant hanterar min bebis med ena handen och gör något helt annat med den andra. Inte precis hur man kände sig va. Som ett proffs.

Reselista

Åh jag vill med skriva en reselista. Så att jag kommer ihåg att jag älskar att resa, även om jag nästan aldrig gör det längre.

Vilka länder har du besökt?

Norge, Danmark, Estland, Lettland, Litauen, Polen, Skottland, Irland, England, Tyskland, Grekland, Spanien, Frankrike, Monaco, Montenegro, Italien, Holland

Thailand, Laos, Kambodja, Vietnam, Malaysia, Indonesien, Indien, Nepal, Hongkong

USA

Argentina, Uruguay, Bolivia, Chile

Egypten, Jordanien 

Australien, Nya Zeeland 

Favoritland att besöka? 

Jag tänker ju alltid att jag vill åka tillbaka till Indien och till Argentina. Så det måste ju vara de två. Fast nu när det gått två år sedan jag var i Sverige ligger saknaden dit som utanpå huden.

Favoritstad som turist?

Jag är galen i New Delhi. Fast jag hatade staden kanske de första tre gångerna vi sågs. Sen ba ändrade mig och föll som en fura.

Sämsta stället du besökt?

Jag är nog sådan som kan se charmen med det mesta. Men jag hade några riktiga skitveckor i Indonesien för tio år sedan och svor på båten över till Malaysia att aldrig, aldrig någonsin ever ever återvända. Men det kan jag nog mycket väl tänka mig att göra.

Bästa shoppingen?

Om vi snackar kläder så är jag inte sämre än att Paris, New York och London alla funkar perfecto för mig. 

På det här kortet sitter jag på en trappa i New York och röker. Sjukt töntigt ju. Att röka. Men jag har påsar. Betyder shopping antar jag. Har faktiskt kvar massa saker jag köpte på den resan.










Favoritö?

Sommaren 2007 spenderade jag tre veckor på Havelock Island, en av Andamanöarna. Och det var som paradiset på jorden just då. Har nog aldrig gjort så lite i hela mitt liv. Badat, ätit, sovit och läst. Och utan att vara elitistturist kan det vara sjukligt skönt att åka någonstans när det är superlågsäsong. 


Favoritstrand?

Asså detta kanske inte är den finaste stranden på jorden men dock väldigt fint. När vi bodde i Auckland besökte vi Long Bay jämt och ständigt och jag så många fina minnen. Av grillning och bada och delfiner och Trollets första dopp i havet.

Vart vill du åka?

Jag har drömt om Mexico, Filippinerna och Iran de senaste tio åren. Så står fast vid det.

Vart vill du inte åka?

Det finns nog inget ställe jag skulle tacka nej till att besöka. Däremot röstar jag emot att sova utomhus i öknen mitt i vintern någonsin igen. Och eftersom jag då var livrädd för rävar(!) och skorpioner och inte kunde sova en blund på flera nätter så antar jag att ett safari någonstans i Afrika inte heller ligger högt på min lista. Och fy farao skulle aldrig någonsin bege mig ut på kamelsafari igen heller. Ville grina av smärta efter en halvtimme. Och detta har vi betalat för att göra i tre dagar?


Inplanerade resor?

En vecka i Melbourne nästa månad. Och i slutet av året är det meningen att vi äntligen ska komma iväg på en fyra veckor lång resa hela familjen. Den resan som vi pratat om i drygt två år. Dock högst oklart vart vi egentligen ska åka. Men det ska bli av så är det bara. Oavsett jobb, pengar osv osv. Vi måste.

Iiiiiiiiiiiiiiiiih

Min bästaste bästis har blivit mamma. Jösses jag har gått som på nålar sen i måndags och vi har nog skickat femtio sms eller så fram och tillbaka. Det var som mer nervöst än att föda barn själv.

Eftersom jag inte kan skrika ut det på Facebook, eftersom de själv inte informerat omvärlden än. (tydligen viktigt för mig att få skrika ut det någonstans) Jag är så glad. Så fantastiskt glad.

Och nästa månad åker jag till Melbourne och hälsar på henne. Hon heter Liv, bebisen alltså, inte min bästis. Fint va. Tydligen döper alla tuffa svenska mammor i Australien sina barn till det.

Hur länge kan en tvååring växla mellan att gallskrika och peka på sitt öra och säga ajajajajajaj mamma? Jo en hel natt kan de göra det. Oavbrutet.

Efter ett besök på någon form av närakut i morse eftersom det är helgdag här i dag åkte vi hem igen. Känns som att Trollet har öroninflammation cirka jämt. Och därför äter antibiotika också jämt. Kan ej vara bra. Men svårt att säga att näe det vill vi inte ha när hon har så ont. Nu fick hon en femton dagar lång kur. Låter ju också hemskt länge.

Tycker Trollet borde vara trött efter att ha skrikit hela natten. Men hon är mest intresserad av att bossa med mig. Hämta kritor mamma! Nu yoghurt! Törstig faktiskt! Bädda mig mysigt! Läs muminboken! Sov du! Meducin! Inte sova! Leka lastbil! Titta jijaf daton! Kjamas! Du sitta däj! Stå upp!


Älskar kaffe mer än vanligt.

Och i dag är jag bakfull

Jag var på skilsmässofest i går. Kanske inte riktigt lika lyckligt som ett bröllop. Men väldigt, väldigt mycket vin drack alla.

En intressant sak var att alla kvinnor(det var bara kvinnor som var bjudna på skilsmässopartyt) som var där var mammor till "bara" ett barn. Det är ju ändå inte normen att ha bara ett barn. Och med ett undantag där det var mannen som inte ville ha mer barn var alla enbarnsmammor för att de aktivt valt det. Och när någon insåg det här så blev det att vi pratade ganska mycket om att ha bara ett barn och varför de gjort det valet och hur man egentligen gör för att få familj och vänner att sluta tjata om att ens barn måste ha ett syskon. Jag biktade mig dock om att jag hemskt, hemskt gärna vill ha ett barn till. Minst ett.

Men det var skönt efter att bitit ihop så hörntänderna nästan trillat ut varenda gång jag fått mens, igen och igen och igen och igen och igen osv osv. Så att till och med J, som är den positiva, här om veckan med lite darrande röst tog upp att tänk, tänk om vi inte kan få fler barn. Ja, det var skönt att höra någon predika för enbarnslivet. Och bättre vara tacksam för det barn vi fått än vara ledsen över de vi inte fått än.

Klurar på lite olika sätt att plastikoperera mig

Vardag del 2045

Tittar ner i backen och kör på. Uppe tidigt, tidigt, jobba, jobba, hem och röja upp, hämta dagis, laga middag, bada barn, läsa sagor, båda sova. Hela veckorna. Sen helg och då är det alltid något jäkla barnkalas som man måste komma ihåg att köpa present till och gå på. Och så ska man hitta på något kul hela familjen. Och äta något gott. Och tvätta hela veckans tvätt. Och städa upp hemmet. Och sen börjar det om igen. Och när hann jag egentligen prata med min man senast.

Och ja, så är väl livet. För nästan alla och till och med gillar jag livet för det mesta. Men i dag bara så himla himla slutkörd. Första dagen på vintern men skoningslöst solsken. Trollet brukar vara hemma med mig på fredagar men i dag ba det blir dagis fröken. Gav mig två timmar att utföra måsten, köpa presenter, hänga tvätt, tömma och fylla diskmaskin, köpa en vinterjacka och mössa till Trollet(hann liksom inte med att det är vinter och har skickat ongen till dagis i tunn och kall vindjacka senaste veckorna). Sen gick jag på dagbio, åt lunch och läste bok på restaurang och satt på en strand och grinade en liten stund. Så nu känns det bättre.